Första svenskspråkiga albumet på mycket länge som gjort mig glad. Veronica Maggios röst har flera bottnar och den färgsätter en massa känslor på ett sätt som få artister kan. Det föregående albumet passerade förbi utan att jag märkte det , kanske för att jag aldrig gillade låten Dumpa Mig särskilt mycket. På detta album känns allt helt nytt och obrutet. Mina favoritspår är Gammal Sång och Stopp. Jag kan inte komma på några direkta svagheter på och vinnaren är… det skulle isåfall vara de där spåren med presentatörsrösten, de kunde man kanske ha varit utan. Summa: Svensk soul/pop i hög klass.

Detta Primal Screams fjärde album släpptes 1994 och följde upp deras succéalbum Screamadelica. Jag kan inte särskilt mycket om Primal Scream som band och de har väl aldrig nypt tag i mig riktigt men på detta album finns åtminstone två riktiga rockrökare och det är de två inledningsspåren "Jailbird" och "Rocks", det är Stonesaktigt och samtidigt souldoftande blås, speciellt på "Rocks". Jag har för mig att skivan var ganska så upphaussad i svensk musikpress men det är möjligt att jag minns fel.