1992, ett år efter att R.E.M. släppt sin stora genombrottsskiva Out Of Time kommer Automatic For The People och den inköptes reflexmässigt. Automatic är minst lika stark som Out Of Time och inte lika spretig som föregångaren. Det är mer flyt över hela skivan och det hänger ihop bättre. Det inleds med den suggestiva Drive som också var första singeln om jag inte missminner mig, en briljant låt. Sen lullar de på med Try Not To Breathe, The Sidewinder Sleeps Tonite och sen kommer en av deras största hits Everybody Hurts, videon till denna är så klockren. Everybody hurts är en av de bättre låtar jag vet. Nästa låt som satt stora spår är den geniala Man On The Moon som vad jag kan förstå handlar om den amerikanska komikern Andy Kaufman. Det blev ju senare en långfilm med den inte helt okände Jim Carrey i rollen som Andy. Sen kanske man trodde att det skulle vara slut på godbitarna men icke. Det näst sista spåret, Nightswimming är också otrolig.

Året var 2001 och duon The White Stripes ifrån Detroit släpper sitt tredje album. Meg och Jack, förmodligen det mest färgkoordinerade bandet som finns, alltid vitt, rött och svart, på precis allting. Posters, skivomslag och kläder, ja allt går i dessa färger. Nu börjar jag låta som en modebloggare (hemska tanke). Ok, men skivan då, den är helt ok men den har inte naglat sig fast så mycket att jag känt ett behov av flera titlar. Kan dock inte förneka att Fell In Love With A Girl är en riktigt bra låt. Den och folkmusikaktiga Hotel Yorba är skivans höjdpunkter för mig. Men coola är dom, kanske to cool for school.

New Orders "Republic" från 1993 var för mig en av de bästa pop-plattorna från den första halvan av nittiotalet. Den här skivan är något sönderlyssnad men nu har den legat på lagring under några år för att göra sig påmind igen. Förstaspåret "Regret" håller fortfarande mycket hög klass och skivan i övrigt håller väl hyfsat även om den mer känns som ett dokument av sin tid. Jag minns att den var ganska haussad av den svenska popexpertisen med Lokko i spetsen när den kom.

Jag vandrar vidare i denna ändlösa musikresa och kommer långt ner i samlingen och stannar vid denna moderna klassiker. Weezers debut från 1994, fylld med bra pop eller är det rock? Skitsamma, i USA skulle det väl kategoriseras som alternative. Jag har ett Weezerminne från Dala-Rock i Hedemora och det speciella var inte bara att få se bandet för första gången utan att sångaren Rivers Cuomo genomförde spelningen med hjälp av kryckor (om jag inte har drömt detta? hjälp mig någon). Sedan har jag lyckats se dem på gamla Gino i Stockholm där de genomförde en ganska stel spelning med en lika stel publik. Nåväl, debuten blev ju ett dramatiskt genombrott för bandet och framförallt var det ju "Buddy Holly" som hade mest genomslag och videon till densamma, vilken video, jösses. Resten av skivan är ju också helt grym, de flesta låtarna är klassiker för mig, "In The Garage", "My Name Is Jonas", "Undone (The Sweater Song)" och "Say It Ain’t So". Jag kan inte plocka ut vilken som är bäst, det är för svårt. Detta är i vilket fall som helst en av de skivor jag lyssnat mest på.

Ok, tillbaka till bokstaven A ett tag eftersom det tillkommit ytterligare några titlar där under 2007 som jag ännu inte orkat skriva om. En av dem var The Apples In Stereo´s "New Magnetic Wonder" som innehåller hela 24 spår(!), såklart är flera låtar under minuten annars skulle de ju inte få plats på en cd. Sedan betyder det ju inte att kvantitet slår kvalitet men här finns trevlig glad sprudlande pop och det är lätt psykedeliskt på en del ställen. Jag gillar framförallt låtar som "Play Tough" och "Sunndal Song" det påminner om Beatles. Skivan kom ut 2007 och släpptes på Yep Roc Records. Bandet kommer ifrån Denver, Colorado och bildades 1992. Bandets huvudfigur är producenten Robert Schneider, som b la har producerat Neutral Milk Hotel och Olivia Tremor Control. Summa sumarum, New Magnetic Wonder är en helt okej skiva men knappast något av poppens landmärken.

http://www.myspace.com/theapplesinstereo

http://www.applesinstereo.com/ 

Om jag skulle uttrycka mig på engelska om mig själv och mitt nyfunna förhållande till Disfear så blir det nåt i stil med att jag är "mildly retarded" för VARFÖR har jag inte förstått att lyssna på dem tidigare. Det är sannerligen en stor skandal i mitt lilla universum. "Live The Storm" utgiven på Relapse är bandets åttonde album om jag har räknat rätt och det svänger utav bara f-n. Paralleller med The Haunted är inte långt borta även om detta är mer hardcore/punk. "The Cage" och "The Furnace" är svinbra låtar och de påminner också lite om Converge, om dessa skulle tagit ett par kilo av nån besynnerlig drog. Live The Storm är förmodligen det bästa skivsläppet hittills 2008. Jag tackar återigen Pinhead för detta tips.

Juno i filmen med samma namn har en Gallows t-shirt, bara en sån sak. Det här är fanimej den bästa skiva jag hört på väldigt länge. Gallows är ifrån Watford - England och Orchestra Of Wolves är deras debutalbum. Vilken debut sen, det är ett sjuhvetes ös från första takten till sista. Jag är bara så puckad att jag köpte albumet med 12 låtar istället för det som släpptes senare med 16 låtar (ja det är "samma" album, alltså samma titel). Musiken är hardcore punk. Bandet bildades 2005 och signade nyligen ett fett fyraalbumkontrakt med Warner. Jag tror att Gallows kan bli riktigt stora.

http://www.myspace.com/gallows

Abandon Ship - Youtube