Marvin Gaye & Tammi Terrells "You´re All I Need" är nästan all I need när det gäller soul, kan det bli bättre än såhär? Kanske Four Tops toppar det i sina bästa stunder, nja. Tolv låtar från 1968, alla är helt sjukt bra. "When Love Comes Knocking At My Heart" kanske är den bästa? svårt.

Inte är det så dåligt som bandnamnet antyder men jag har aldrig riktigt lyckats njuta fullt ut av Garbage. När det här kom så kändes det mest som produkt och som bandet hela tiden skulle vara så kreddigt som möjligt. De hade ju en stor MTV-hit med "Stupid Girl" och "Only Happy When It Rains", de låtarna är visserligen ok men inte så mycket mer. Nä jag är som sagt inte beredd att ta fram Sverkers soptunna men detta album kunde jag varit utan.

Heh, 1991 kom detta album från Gotlands meste soulman Eric Gadd. "Do You Believe In Gadd" var tydligen bra 1991 och när jag lyssnar på det nu får jag bisarra pojkrumsflashbacks, har inte lyssnat på skivan på säkert tretton år. Fjärde låten "Kiss Of Life" låter väldigt Curtis Mayfield hör jag nu, det hade jag ingen aning om då.

Hmja, en skivsamling kanske ska innehålla en skiva med Peter Gabriel? Men inte den här (kanske ni säger?). Ärligt talat så vet jag inte varför jag köpte just den här skivan. Det jag vet är att den åtminstone innehåller en ganska vacker låt "Blood Of Eden" som Peter Gabriel framför tillsammans med Sinead O´Connor.

Ökenrock från Californien med stor Black Sabbath influens. "Daredevil" ifrån 1995 har jag inte lyssnat så vansinnigt mycket på, det är svängigt och distat, kobjällran är med från start också.

1996 kom "In Search Of…" Sabbath influenserna är fortfarande väldigt markanta på detta album som är bandets tredje. Det börjar tungt med "Regal Begal" och fortsätter med släpiga "Missing Link" och sedan kommer albumets första höjdare "Asphalt Risin’". Min favorit från "In Search Of…" är dock "The Falcon Has Landed" som är riktigt tung och släpig, det är förmodligen det Fu Manchu är bäst på - den lite slowmotion artade rocken.

När "The Action Is Go" kom 1997 började jag gilla Fu Manchu riktigt mycket. "The Action Is Go" är klockren och kanske mera direkt än vad "Daredevil" är, det öppnar med rökaren "Evil Eye" fortsätter med den coola "Urethane" sedan fortsätter det bara med ett sjukt driv hela tiden. Omslaget är formodligen det coolaste som finns i cdskåpet.

"King Of The Road" från 1999 är också bra och svängig men det känns som man blir lite mätt på Fu Manchu, det händer inte så mycket nytt egentligen man skulle vilja höra någon liten nyutveckling.

Summa:  Om ni ska köpa något med Fu Manchu, köp "The Action Is Go".