Denna Electric Boys skiva är från 1992 och det är deras andra skiva, inte heller den här är dålig, det svänger fortfarande bra och det hörs att det är mycket kompetenta rockmusiker. Gillar man groove så är inte det här helt fel alls. Instrumentala "March Of The Spirits" är faktiskt riktigt bra. Ett personligt Electric Boys minne; Dala Rock någon gång på nittiotalet skulle en kompis fota Conny Bloom och bandet, kompisen blev nervös och fipplade med kameran varpå Bloom väser "Men vafan, knäpp nån gång då!", bara en sån sak. Numera får man kika på Hanoi Rocks för att få en skärva av Electric Boys.

Shit, jag har inte lyssnat på denna skivan på minst tio år, snacka om flashback. Denna hormonstinna samling låtar från 1990 är faktiskt helt okej och jag har något svagt minne av att de hade ganska hyfsade framgångar i USA med den här också (?). Jag minns också att de turnerade i Sverige och fick otroliga betyg på sina livespelningar samtidigt som det var ett visst skandalbuzz var de drog fram med kastade tv-apparater och mosade hotellrum. Mesta hiten från denna flygande funk och metallmatta var väl "All Lips N´ Hips" om jag inte har helt fel. Electric Boys påminner faktiskt en hel del om Aerosmith  när man nu lyssnar om på denna skiva.