Inköpt alldeles nyligen för ett par veckor sedan efter påtryckningar här i denna blogg. Man skulle kunna ha en lång beskrivning av detta Bob Dylan´s sjätte album men jag lämnar det till Dylanexpertisen, för mig räcker det att ha den i samlingen, något att luta sig mot när novembermörkret blir alltför påträngande. Annars kan jag bara passa på att flagga för dokumentären "No Direction Home" som är ihopsatt av Martin Scorsese, den gick på Svt förra året men finns på dvd, Dylans möte och kommentar efter att ha träffat The Beatles är en riktig klassiker.

Mycket utförlig text om detta album har ni här http://en.wikipedia.org/wiki/Highway_61_Revisited 

"The Essential Bob Dylan" är den enda Dylan jag har på cd, jag har några andra titlar på andra format än cd men dessa får vänta till eventuell vinyl eller kassettblogg. Hursomhelst så är denna samling en ganska bra ingång på Dylan. Den första skivan har de mest kända hitsen och den andra några mindre kända men för den skull inte sämre utan nästan tvärtom, det är befriande att höra Dylanlåtar som inte är sönderspelade in i minsta beståndsdel. Sammanlagt så är det 36 låtar på "The Essential Bob Dylan" och min favorit är låt nummer fem på andra cd´n och det är den otroliga "Changing Of The Guards" från 1978 och albumet "Street Legal". Det är meningslöst att grotta ner mig i varför jag tycker så mycket om Bob Dylan men jag kan säga att det kommit på senare år. När jag var i tonåren förstod jag inte riktigt varför han var så stor, jag tror att jag kan se det lite bättre nu och kanske framförallt höra det och det var inte genom Guns ´N` Roses version av "Knockin´ On Heaven´s Door" som jag upptäckte Dylan om någon nu skulle tro det. Dylan har på något sätt smygit sig in och det är nästan omöjligt för den musikintresserade att passera Dylan med en axelryckning. Tyvärr innehåller inte denna samling "Desolation Row".

"I went out to a stupid party Had the scam on everybody Asked a woman for a light And to spend the night" Så börjar den inte alls särskilt politiskt korrekta "There Better Be Women". Denna min andra skiva med Dwarves är lika röjig som den förra men kanske inte lika brutal, detta är mer partypunk men skivan är minst lika bra som "The Dwarves Are Young And Good Looking". En liten bagatell på "Act Like You Know" är att man samplat en fras från dokumentärfilmen om Kurt och Cortney, där filmaren säger "…also playing with the Dwarves, one of the more violent bands" och det är en mening som jag tar med en nypa salt. Dwarves Line Up är den här på "Come Clean": HeWhoCanNotBeNamed, Vadge Amoral, Wholley Smokkes, Mr. Everything, Trevor Whatever, Spike and Blag the Ripper. Blag the Ripper är också känd som Blag Dahlia. "Come Clean" är en stark fyra på en femgradig skala.

Hoppsan, något hände med Dashboarden i Wordpress och den förra posten om denna skivan försvann. Jobbigt. Nåväl, detta är ett av de album som ligger väldigt bra till om jag måste summera de tjugo bästa albumen jag vet. Det är rak stenhård och tidlös punk och jag hade äran att få se detta opolerade gäng på Berns någon gång runt 1997 (tror jag) då Sound Pollution (en skivbutik i Stockholm) hade någon form av fest där. Bisarrt att uppleva en gitarrist enbart iförd rånarluva eller var det en såndär brottarmask som nån känd amerikansk wrestlinggud brukar ha, minnet sviker. Det är ös från början till slut.